Vecka 20/04

Johannes Schmidt letade 20 år efter vart ålarna parade sig. Fick för det den prestigefyllda Darwin-medaljen. Tre år efter det dog han i sviterna av en influensa. Vilket märkligt öde.
Jag läser Ålaevangeliet en fascinerande bok om ålen och tankar kring detta mystiska djur som förändrar sig själ (metaformos) fler gånnger under sin livstid. Lever i ensamhet sitt liv någonstans i Nordamerika eller Europa och sedan återvänder till Sargassohavet för att föröka sig och därefter dö.
Boken ställer frågorna "Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa"   

Vi är långt in i Januari nu och det ljusnar mycket för varje dag. Härligt. Det är dock märkligt varmt för årstiden. Det börjar snart bli dags att klippa gräsmattan!!?? 

Veckan bjöd på lite blandat. En sväng till Norrtälje i tisdags för att hämta en god vän som återlämnade sin leasade bil. Vi passade på att gå en sväng i den pittoreska staden och åt en god lunch på en kinarestaurang. 

Onsdagskväll blev en myskväll hemma med tända ljus och god gryta som Birgitta lagade. 

Fredagskvällen tillbringade vi på golfklubben. Vi puttade, provade tre olika typer av mousserande viner samt lagade mat i restaurangköket. Vi åt sedan goda trerättersmiddagen och drack utvalda viner därtill. 

Vinprovning

Här fixas surdegschips med olja och salt

Risotto på gång som vi åt till den ugnsgrillade lammfilén

Mums mums och i samspråk med trevligt folk

Så blev det lördag och födelsedagsfest i Nynäshamn för barnbarnet Orion. Han blir 9 år på tisdag.

Storasyster Millwa fick hålla i i nykläckta kusinen Noah. Lycka.

Havsörnen

En havsörn breder ut sina vingar i skyn

mäktigt imponerande, saligt

Det är en fantastisk syn

den gör och rör mig andligt 

Tänk att få sväva så och speja ner

på oss små ängsliga kryp

där uppe man kanske ser

att ingen är någon stereotyp

Alla vi är olika i sätt och tankar

ta till vara på det jag ber

men vi går och sorterar oss och rankar

alla har något eget jag ser

Att lyfta blicken är bra ibland

då ser vi längre än till våra tår

kanske till ett framtidsland

då blir det bättre när vi framtiden når

Veckan avslutades med Prix dAmérique. Världens tuffaste travlopp som varje år går på travbanan Hippodrome de Paris-Vincennes. Jag höll förstås på de svenska hoppen Propulsion med Örjan Kihlström i sulkyn och Björn Goop bakom den franska hästen Face Time Bourbon.

Det är alltid lika mäktigt att se de arton hästar stora fältet starta.
Propulsion blevtyvärr inte med bland de bästa men den gode Björn styrde Face Time Bourbon till seger. Han har nu vunnit Prix d´Amerique två gånger på tre år. Helt fantastisk prestation och vilken styrning. Just nu rankar många honom till världens bästa kusk.