torsdag 24 april 2014

En dikt till dagens SkrivPuff bild

Det var före radio, teve och mobilen
det var då man mun till mun gjorde dealen
Det var då vi lät själen vara med oss
efter maten tog någon vid bordet ett bloss
Det tickade en klocka på väggen
vi lyssnade och begrundade utläggen
Gungstolen knarrade mot en parkett
det fanns ro men allt var inte lätt


http://www.flickr.com/photos/25347284@N04/10948222325/sizes/z/in/photostream/

onsdag 23 april 2014

SkrivPuff ordet lust

Solen lyser på altanen och dagen ligger nyvaken
nu skall jag få fart på den gamla klipparkraken
för gräset har växt oroande snabbt denna vår
men klipparen inget alls vidare mår
när jag rycker i snöret kommer endast en pust
den säger det samma som jag, jag har ingen lust

onsdag 16 april 2014

SkrivPuff ordet Skaka

Skaka galler får man göra
om man gjort något man inte bör
Skaka mattor är nått man inte längre gör
men ser jag på mina så är det något man bör
Skaka knän är något som mig stör
när man skall hålla tal eller vara charmör

tisdag 15 april 2014

SkrivPuff ordet Uggla "Här sitter jag och ugglar som en annan uv"

Ja misstänkte att det var något skumt i görningen, det satt en uv på skorstenen och ugglade. Var det katten han var ute efter eller vår husmus när den springer hem från festen i vårt skafferi på morgonkvisten? Det kändes inte bra.
Jag beslöt mig att skrämma bort den så jag gick ut på gården tjoade, hoppade, hytte med näven. Men den tittade bara på mig med sina stora ögon och lät huvudet glida från den ena till den andra sidan, därefter vred den huvudet helt åt andra hållen och fullständigt nonchalera mig. Det var då jag bestämde mig att klättra upp på taket och peta bort den. Jag hämtade stegen och lutade den mot taket och jag började klättra. Oj, det var högt märkte jag när jag kom till takslutet. Men nu var det dags för att fritt klänga på takpannorna med kvasten i höger hand. Uven tittade på mitt företag med stora ögon och förvånad blick. När jag lät den ena handen vila mot taket och den andra krampaktigt hålla i kvastskaftet samtidigt som jag försökte trycka på med benen för att komma framåt, uppåt, kände jag att det gav vika vid foten och stegen gled iväg och jag hörde hur den föll. En klassiker, tänkte jag. Mina tankar rusade i huvudet och sa, den där uven skall bort sedan får jag försöka lösa resten. Jag tog ny sats tittade upp för att ta sikte på skorstenen och ugglan. Den var borta.
Nu skulle jag ner. Hasade mig längs hängrännan som knakade betänkligt. Jag kom fram till stupröret slängde kvasten och baklänges ålade jag över kanten. Det kändes som jag fastnade i gylfen och efter ett modigt ryck lossnade det och skjortan tog tag i hörnet på hängrännan och en lång reva slets upp i den. Mina händer klamrade sig fast panikartat runt stupröret och jag var blodig både på mage och händer när jag kom ner.
Efteråt gick jag in tvättade av mig och bytte kläder. Satte mig på farstukvisten med ett glas whiskey för att lugna nerverna.
Efter någon timme kom Greta hem.
- Vad gör du där, frågade hon
- Här sitter jag och ugglar som en annan uv, svarade jag.
Hon stannar plötsligt och tittar upp mot taket.
- Kom, smyg hit får du se vi har en uggla på skorstenen. Vad trevligt , sa hon med dämpad röst.
- Vad säger du en uggla det kunde man väll aldrig tro att en sån skulle sätta sig på vårt hus, svarar jag. Han kanske är ute efter katten?
- Nej men usch. Du får försöka skrämma bort den Oskar.
- Ja, jag gör det i morgon. Nu låser vi in katten och oss och lagar mat. Jag har haft nog med äventyr idag, sa jag.
På morgonen efter var uven borta. På eftermiddagen satt den där igen 
 

måndag 7 april 2014

Tillbaka i toppen igen

Som Djurgårdare är ju en sådan här dag helt underbar. Nu går hockeylaget upp i finrummet och växlar ut AIK i SHL. Det blir något att suga på under sommaren och i hopp om att fotbollen utvecklas till den fest som den kan vara om alla kan förstå det. Annars har dagen mest regnat bort

tisdag 1 april 2014

Det känns så svart inom mig

Det känns så svart inom mig när jag läser om händelserna i Helsingborg i helgen. Jag som älskar fotboll och vill uppleva festen det kan vara som det kunde bli.
Som jag ser det var våldet som utfördes inte hat inte kamp utan ett förtvivlat rop på hjälp från en ung man att bli fri och tagen ut ur ondskans och kanske drogernas grepp. Att det inte gjorts tidigare är vi alla skyldiga till. Att det finns dom som är kvar i detta grepp är vi alla skyldiga till. Vi som inte ger barn och ungdomar ett samhälle som genomsyras av kärlek, plats för spontanidrott där vuxna och ungdomar leker tillsammans och inte var för sig. Hur skall våra ungdomar bli goda män och kvinnor om de inte får se hur man skall uppföra sig i grupp, hur man älskar sitt lag utan att hata motståndaren.

Kristian Gidlund sa något väldigt fint i sitt sommarprogram: "Det är när godheten blundar som ondskan gör som mest skada."
Låt oss inte blunda.