Det var inte den där heta luften som vi vant oss vid den
morgonen. Det var mer fukt i luften och dagen mötte oss med en tryckande värme
redan tidigt på morgonen. Efter frukost strosade vi runt i den lilla byn. Alla,
även innevånarna drog sig undan solen, in i skuggorna, ner i poolerna och allra
helst in i de luftkonditionerade rummen. Det var något på gång det förstod vi.
Till och med fåglar och apor var lugna.
På sena eftermiddagen såg vi molnen komma in från
havet. Vid fem hörde vi det första mullren där ute. Vi såg de vackra blixtrarna
och stilla i tystnaden på vår veranda lyssnade vi till det dova bullret som
fick tankarna att vandra till krig. Det var som vi satt några kilometer från fronten
och lyssnade på kanonernas outtröttliga muller. Det kom närmar och närmare. Buskar
och palmer ruskades om i de kraftiga vindbyarna som nu började bli tätare efter
att först kommit virvlande som sändebud i glesa pustar. Det mörknade och några
tunga stora regndroppar föll ner på plattorna i gången framför oss, splasch,
splasch. De torra löven som sopats undan virvlade nu vilt omkring i den lilla
trädgården, landade och for upp igen som rastlösa hysteriska neurotiker. Skräp,
löv och en del smådjur sveptes ner i poolen. Regnet tilltog med mer kraft och
övergick i ett skyfall som mer kan beskrivas som vattenfall. Då kom en blixt en
knall i samma ögon blick. Lamporna blinkade till. Tätt följd kom ytterligare
blixtar och knallar i en strid ström utan mellanrum. Ett öronbedövande dånande
från blixtmuller, regnet som nu dånade ner, vinden som fick allt att ruskas om.
Lamporna slocknade nu och fläktarna stannade men blixtarna kom så tätt att inget
av skådespelet gick förlorat för våra ögon. Efter tio minuters blixtrande kavalkad
började det glesna av och vi hörde att vädret passerat. Regnet upphörde tvärt
men allt var fuktigt i palmkronor och det rann vatten från taken en lång stund
efter. Det blev tyst, det började ljusna igen och luften kändes frisk och lätt
att andas. Fåglar och apor började med sin läten. Vi såg människor komma ut ur
sina gömmor för att genast börja torka bort vätan. De talade med varan och skrattade.
Solen började gå ner och snart var det helt svart. Elen var ännu inte åter, den
kom först tidigt nästa morgon där i St Lucia.
Levande beskrivning. Sista meningen litet tunn.
SvaraRaderaHärlig text. Levande beskrivningar.
SvaraRadera