- Kan du
uppge något signalement på dem som slog honom? frågade den kvinnliga
konstapeln.
- Jag såg ju inget, har jag ju sagt, sa kvinnan
som varit i sällskap med den nedslagna mannen.
- Hur kunde
du inte sett något? Du stod ju alldeles bredvid när de hände. Hur uppstod
skärmytslingen?
- Vet inte,
de bara slogs
- Men någon
kom väll fram för att bråka eller var det din kille som började bråka med dem?
- Det är
inte min kille
- Vilken
relation har ni då?
- Ingen
- Känner du
inte honom
- Nej
- Men du låg
ju över honom och sa hans namn när vi kom fram
- Ja
- Ja, och
- Jag har
alltid önskat mig en man som heter Anders och jag hoppades att han hette så.
Jag kunde ju inte vet att det var rätt. Jag bara önskade det. Jag ville ta hand
om honom
- Kenneth,
ropar den kvinnliga konstapeln till sin
kollega. Vill du vara snäll och föra upp den här kvinnans signalement för
vidare förhör på stationen.
Hon lutade
sig fram mot Kenneth och viskade
- Se till
att det finns en psykolog tillgänglig när vi fortsätter med henne.
Sedan vände
hon sig till en annan person på busshållplatsen.
- Har du något att ange som rör händelsen här?
Olika språk liksom.
SvaraRaderaSpännande.
SvaraRaderaKul dialog
SvaraRadera