Dags till eftertanke

Vi var och såg filmen om Ted Gärdestad (För kärlekens skull) under mellandagarna. Bra film och vilket geni han var! Inte bara inom musiken utan han var ju en fantastisk tennisspelare också och hade säkert blivit en fin skådespelare om han provat. Ett geni som tyvärr drabbades av schizofreni som redan vid 41 års ålder tog hans liv.

Ett geni som Ted var även Mozart som levde endast i 35 år. Roy Orbinson som jag också ser som ett geni blev endast 52, Lennon blev 40, Chopin 39. Ja det finns fler genier och många av dem dog unga.

Om det är beviset på att man är ett geni är att dö ung så är alltså inte jag något geni? Nu är det dock inte så enkelt. Jag hade en teori som mycket ung och som gick ut på att man fick ett viss kvot av liv tilldelat sig. Levde man hektiskt och intensivt och fick många upplevelser tilldelat sig så förkortade det livet. Levde man däremot lugnt och tog en sak i taget och upplevelserna var sparsamma så blev livet långt. Summan av upplevelser av ett liv var alltså konstant. Jag har förstått senare att det förhåller sig inte så. Ta exempel som Charlie Chaplin han blev kanske inte så himla gammal men ändå 88 år. En rätt aktningsvärd ålder och vilka år av upplevelser och utveckling.

Chaplin föddes i London och med sin halvbror Sydney växte de upp i ensam vårdnad av sin mor Hannah. De levde i stor fattigdom men han visade stora anlag som varietéartist på scen och under en turné i Amerika fick han erbjudande om att spela med i en stumfilm av filmbolaget Keystone Studios och därefter emigrerade familjen till USA. Chaplin började där vid första världskrigets utbrott 1914 sin film karriär, med att skapa en rad korta stumfilmer. Fem år senare var han en av grundarna till filmbolaget United Artist och det rullade på med långfilmer som Morderna tider och Diktatorn som nu är klassiker.
Han vägrade bli Amerikansk medborgare och under McCarthyismen, en kommunist skräck som förlamade USA i mycket kulturellt skapande. Han vägrades att lämna landet så som Sovjet senare gjorde under kalla kriget. När han så småningom fick resa till London för att delta på premiären av filmen Rampljus där bla Buster Keaton medverkade. Filmmusiken som han själv komponerade fick en Oscar över tjugo år efter premiären. Filmen var förbjuden i USA och fick inte visas förrän 1972. Han fick redan vid utresan veta att han inte skulle få något inresevisum till USA igen nu när han lämnade landet. Han ansågs vara en förment kommunistsympatisör. Därefter flyttade han till Schweiz och levde där med sin maka Oona O´Neill resten av sitt liv. Han fick 8 barn med Oona. 1975 blev han adlad i sitt födelseland.
Ett geni som upplevde mycket och under en lång tid.

En stilla undran från mig är hur kan ett land som är uppbyggt av invandrade människor med en enorm spridning av kultur, etnicitet och religioner vara så orolig för någon som tycker lite annorlunda än de som just för tillfället har makten. Därvidlag är det väl ingen skillnad idag.

Nå, nu var det inte det jag tänkte lägga ut texten kring denna gång. Utan jag vill bara ägna en kort stund åt lite eftertanke. Vad har hänt under det vi kallar vår tid?

Om jag en kort stund tänker tillbaka på min morfar som blev 92 år. Vad hände under hans livstid? En hel del faktiskt om vi tänker efter. Byggandet av järnvägar var i fullgång under hans barnaår, industrialismen drog igång på allvar. Alfred Nobel grundade sitt företag Nitroglycerin AB, världens första tillverkare av nitoglycerin. LM Ericsson blev internationellt känd. Unionen med Norge upplöstes, lika rösträtt infördes, bilen började massproduceras, han fick se fyra kungar leda Sverige, från Karl XV, Oscar II, Gustaf V och Gustaf VI Adolf. Upplevde fler stora krig bl.a de två världskrigen.
Han var hela 49 år när min mamma föddes och ändå han han tack vare sin höga ålder se sina barnbarn, jag och min syster.
På den tiden var det ovanligt med resor och han bevittnade vad jag vet inget annat land än Sverige. Men nog fick han vara med om en nation som förändrades.

Hur är det med mig då som föddes 1950?

Jo det har hänt en del under den tiden. Elektro-niken har utvecklats enormt med allt det vi har som helt naturligt kring oss idag med datorer, telefoner m.m. Människan har varit på månen, färg-teven är vardag, att flyga vart du vill är något som de flesta i vårt land kan göra. Jag har varit i Peru, Brasilien, Sydafrika, Egypten och Thailand plus en mängd länder i Europa. Ja det är faktiskt svårt att ta in allt som hänt under min livstid så här långt och det är förhoppningsvis inte slut än.

MEN allt detta har kostat. Kostat i form av miljö och för en del hälsa till både kropp och själ.

Vi lever i en del av världen där det faktiskt, trots terror attacker, flyktingströmmar är lugnt. Vi, jag är lyckligt lottad. Vi som är födda här i Sverige och under den tid jag är född har redan vid födseln dragit en vinst lott som är störst av alla vinster. Ändå är så många missnöjda, vad beror det på?

Har våra krav växt oss över huvudet. Vi har gått från ett av socialdemokraterna skapat tryggt folkhem till ett individ fokuserat samhälle där samma socialdemokrater var med och raserade sin eget bygge efter att en alldeles för stor administrativ organisation kvävde människors frihetskänsla. Pendeln slog för långt till vänster sedan förlångt till höger. Missnöjet består som jag ser det nu i en frustration av att vi vet inte vilka vi är. Allas vår Robban sjöng en gång "alla springer omkring och letar var och en". Där är vi nu.

Det är dags för eftertanke. Det får dock inte bli som när Hamlet grubblar kring "eftertankens kranka
blekhet" det tolkar jag till att vid allt för mycket grubblande över vad som hänt, leder till att beslutsamheten rinner ifrån oss och att handlingskraften förlamas.

Alltså med historien i ryggen till handling