måndag 30 december 2019

Vecka 52

Så kom då årets sista vecka. Nu är stunden inne för eftertanke, reflektion. Vad gjordes, vad blev ogjort. 
Nog hände det saker detta år. Rubrikerna blir i kronologisk ordning, Thailandsresa, målat färdigt ytterdelen på huset, Europaresa med husbil, tre bröllop, golfresa till Corfu och julbesök i Norge och hembesök av barn och barnbarn. 
Var det något som blev ogjort? Jo men visst. Det skrevs inte så mycket som var planen när 2019 inleddes. 

Lite bilder från året som gått














Thailand 9 24 feb




Europaresan med Nalle under Maj









Vi passerde Norge, Danmark, Tyskland, Neder-länderna, Belgien, Frankrike, Luxemburg.




Tre bröllop






















Tiden som går
Det stod några ungar på rad
en var cowboy, en indian en jag vet inte vad
De vandrade ut i världen åt olika håll
en del var vänliga någon skapade groll

Nu är det länge sedan hatten och fjädrar plockades av
några har redan hittat fram till sin grav
Själv funderar jag på vem jag var under min färd
det finns så många roller i vår värld

Vem än jag är och vart jag än gått
så har jag lärt mig mycket men lite förstått
för dess mer man lär dess mindre man förstår
det har jag lärt mig under tiden som går

Blev det nått resultat på min färd
lämnar jag något spår i denna värld
något kanske, några barn har jag lämnat kvar
vad blev det då av mig, jo jag blev en far

Det är väl ändå gott nog
även om det inte syns några spår efter mitt knog
Nu står jag här och titta på tiden
jag går. jag går och tar den sista striden


Nobelpristagaren Saul Bellow lär ha sagt "att livet är en enda lång väntan på döden" och så är det kanske. Men lång väntan är trist, så om man gör den så rolig och intressant som möjligt blir det en lustfylld väntan. Det får mig osökt eller kanske sökt in på I väntan på Godot.

Citat ur pjäsen från senare delen av första akten :

Vladimir: Det fick tiden att gå
Estragon: Den skulle gått ändå   
Vladimir: Ja men inte så fort
Paus
Estragon: Vad skall vi göra nu?
Vladimir: Vet inte
Estragon: Kom så går vi
Vladimir: Det kan vi inte
Estragon: Varför det?
Vladimir: Vi väntar på Godot
Estragon: (I förtvivlan) Ah, visst, ja

En pjäs med knivskarp dialog. I mitt huvud snurrade det runt med bilder och känslor när jag såg den för några år sedan med Persbrandt och Rabaeus i huvudrollerna. Ett minne för livet  

Går just nu på Dramatens lilla scen men tyvärr är alla föreställningar utsålda.







På lördagskvällen var vi på glögg och kakkalas hos Birgittas kör-kompis Fia. Trevlig. Där dök idén upp om att börja på senioruniversitetet nästa år. Något att se fram emot. 
Veckan avslutas med Jul & Nyårskonsert på Kronängsskolan i Vaxholm. Trevlig tillställning med Vaxholmsgospel gästande Jan Johansen och fina musiker som Lasse Risberg och Roine Johansson som bl.a kompat Robert Wells i Rhapsody in Rock. Väl spelat och väl sjunget.





En julklapp som jag kommer att leva på en tid framåt kom från barnbarnet Ronja.

  



 Det blir bra att starta nya året med det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar