SkrivPuff ordet Uggla "Här sitter jag och ugglar som en annan uv"

Ja misstänkte att det var något skumt i görningen, det satt en uv på skorstenen och ugglade. Var det katten han var ute efter eller vår husmus när den springer hem från festen i vårt skafferi på morgonkvisten? Det kändes inte bra.
Jag beslöt mig att skrämma bort den så jag gick ut på gården tjoade, hoppade, hytte med näven. Men den tittade bara på mig med sina stora ögon och lät huvudet glida från den ena till den andra sidan, därefter vred den huvudet helt åt andra hållen och fullständigt nonchalera mig. Det var då jag bestämde mig att klättra upp på taket och peta bort den. Jag hämtade stegen och lutade den mot taket och jag började klättra. Oj, det var högt märkte jag när jag kom till takslutet. Men nu var det dags för att fritt klänga på takpannorna med kvasten i höger hand. Uven tittade på mitt företag med stora ögon och förvånad blick. När jag lät den ena handen vila mot taket och den andra krampaktigt hålla i kvastskaftet samtidigt som jag försökte trycka på med benen för att komma framåt, uppåt, kände jag att det gav vika vid foten och stegen gled iväg och jag hörde hur den föll. En klassiker, tänkte jag. Mina tankar rusade i huvudet och sa, den där uven skall bort sedan får jag försöka lösa resten. Jag tog ny sats tittade upp för att ta sikte på skorstenen och ugglan. Den var borta.
Nu skulle jag ner. Hasade mig längs hängrännan som knakade betänkligt. Jag kom fram till stupröret slängde kvasten och baklänges ålade jag över kanten. Det kändes som jag fastnade i gylfen och efter ett modigt ryck lossnade det och skjortan tog tag i hörnet på hängrännan och en lång reva slets upp i den. Mina händer klamrade sig fast panikartat runt stupröret och jag var blodig både på mage och händer när jag kom ner.
Efteråt gick jag in tvättade av mig och bytte kläder. Satte mig på farstukvisten med ett glas whiskey för att lugna nerverna.
Efter någon timme kom Greta hem.
- Vad gör du där, frågade hon
- Här sitter jag och ugglar som en annan uv, svarade jag.
Hon stannar plötsligt och tittar upp mot taket.
- Kom, smyg hit får du se vi har en uggla på skorstenen. Vad trevligt , sa hon med dämpad röst.
- Vad säger du en uggla det kunde man väll aldrig tro att en sån skulle sätta sig på vårt hus, svarar jag. Han kanske är ute efter katten?
- Nej men usch. Du får försöka skrämma bort den Oskar.
- Ja, jag gör det i morgon. Nu låser vi in katten och oss och lagar mat. Jag har haft nog med äventyr idag, sa jag.
På morgonen efter var uven borta. På eftermiddagen satt den där igen